Det blir som de blir, en inställning som jag kanske skulle vilja ha, men jag funkar inte så. Jag har bestämt mig för att gå för sub 4, och klarar jag inte det så blir jag enormt besviken, jag kommer vilja gräva ner mig själv om jag inte klarar det, jag hatar att misslyckas. Det finns absolut inga garantier för att jag klarar det, det kommer förmodligen bli det mest påfrestande jag någonsin gjort och jag laddar mentalt för total fysisk utmattning på lördag men jag har en klar målbild i huvudet och den kommer hjälpa mig, som det gjort så många gånger innan.
Sen jag började blogga har jag skrivit många gånger att nu är det allvar, nu är det dags att visa sitt pannben, det har inte varit nånting om man jämför med vad som kommer krävas av mig på lördag. Det är nu de gäller, all träning har varit för Stockholm Marathon sub 4.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar